Norra Västerbotten har varit hemma hos mina föräldrar i Myckle och intervjuat min mor, Soolgerd

Tjejen som fyndar i grannens kompost

Hon tänkte bli bilskollärare, tjänade kungligt som 14-årig cigarett-flicka och gräver gärna i grannarnas kompost. Soolgerd Stenberg, 64, Myckle, är kvinnan som tar vara på allt vad naturen erbjuder.

– Gissa vad vaniljsåsen du äter är tillverkad av? Koskit! säger Soolgerd.

Krögaren som lagt ner restaurangkniven. För alltid?

Soolgerd Stenberg? Alla i Skellefteå vet vem det är. Matmor, krögare, svampspecialist, matguru, restaurangchef ­ ja, det går sätta åtskilliga etiketter på kvinnan.

– I dag? Kalla mig ört- och svampkonsult, det stämmer kanske bäst,säger hon.

I samma veva hivar hon fram en stor glasburk med goliatmusseron. En svamp-inköpare i Japan bjöd 50 000 kronor för innehållet,men Soolgerd nobbade.

Hon vill att vänner och bekanta ska få testa världens dyraste svamp, istället., Soolgerd, som bara har ett o i passet, såg livets ljus i Burträsk. Första minnet härrör från Moritz Café.

– Syrran, som är två år äldre, och jag mötte en gubbe som sa till syrran: Vilken söt flicka du är! Och det var hon ju, säger Soolgerd.

Vad sa gubben till dig?

– Vilket fint hår flickan har! Då blev jag riktigt sur, jag var hemskt blyg, fräknig och uppnäst. Men jag glömmer aldrig den gången.

Idag är Soolgerd knappast långsint, hon ser varje dag som en möjlighet, men sörjer inte tack och adjö till restauranglivet.

Tjejen ska njuta av ledigheten och ägna tid åt att odla, leva med naturen och älska Anders.

Men tillbaka till tonåren: som 14-åring – folk trodde jag var äldre – var hon cigarettflicka på Statt och sålde Ritmeester Ones. Cigarren kostade en krona styck.

– Men farbröderna betalade en tia. Så bra har jag aldrig tjänat! Jag vågade inte berätta för mamma och lade pengarna i madrassen. Jo, det är sant!

I början av 60-talet fick hon fast jobb på Statt. Legen-dariske Edvin Witasp anställde henne.

Uppgifter? Servera, stå i groggkassan, hovmästare. Allt!

Hon hann också med kneg på Vitbergsstugan, Pehrssons Matsalar, Malmia, Mad Molly och köpte Nordanå Gästgiveri 1982. I samma veva även Disponenten, Ursviken, som Soolgerd drev fram till 2002.

Hon hade andra mellanstick, drev bland annat Tant Grön, övervakat otaliga matkurser, blivit mästerlig på att ta vara på naturens örter ­ och är ständigt aktiv.

Senaste fem åren har golfrestaurangen i Rönnbäcken varit hennes hemmaplan.

– Full fart på sommaren, lugnare på vintern. Det har passat mig perfekt.

Men inte i sommar?

– Stämmer. Golfarna var en kick, många bor där hela dygnet, men det kändes riktigt sluta nu. Speciellt som Anders fick problem med hjärtat förra sommaren. Då var det jobbigt, men nu är gubben ok, säger Soolgerd.

Hon ser fram emot första lediga sommaren på sisådär 46 år. Men ledig? Glöm det!

Tjejen är sjukligt intresserad av vad naturen kan ge och tar egentligen vara på allt den har att erbjuda: nässlor, kirskål, svinmålla, björkblad och björksav, brocolliavskräde, maskrosor etcetera.

– Grannarna har säkert retat sig på att jag rotar i deras kompost. Ta vara på broccoli, som exempel. Man kan äta rubbet: blad, stam och rötter. Och maskrosbladen smakar broccoli, och svinmålla är inget ogräs, perfekt att äta.

Det låter inte klokt!

– Pröva själv! säger Soolgerd och så testar vi björksav som är sött och fullt drickbart, innehåller kalcium, kalium, C-vitamin och sackarin och är hur nyttigt som helst.

Sedan 60-talet har du dukat upp härlig mat åt Skellefteborna. Hur känns det att sluta?

– Mina gäster har varit fantastiska. Kan man tacka? Då gör jag det! Jag går vidare utan att sörja, beslutet känns riktigt, säger Soolgerd.</p> <p>Kvinnan med det härligt orangea håret kommer knappast att synas i svängen lika ofta som tidigare. Men på Gammelvägen i Myckle är hon aktiv varje dag.

Och ibland köper kvinnan granskott för tio kronor litern!

– Matnyttigt, säger Sool-gerd.

Från Norra Västerbotten