På dagarna jobbade han på Försvarets Radioanstalt, FRA, som sysslar med att signalspana mot spioner och kartlägga faror mot rikets säkerhet. På nätterna drev han ett personligt korståg mot felparkerade bilar.

Han gick omkring och spottade på fordon som han ansåg stod uppställda på fel platser. Han vred sönder och krossade bilarnas backspeglar och kartlade dess ägare via offentliga register. FRA-mannens korståg eskalerade med åren. Spottloskorna fortsatte och kom att kompletteras med krossade backspeglar och sönderskurna däck. Och till slut var det som om saliven på vindrutorna liksom inte räckte. I stället började mannen började samla på sig mer substantiella kroppsvätskor.

Varje morgon, på slaget 05.15, uppenbarade sig FRA-mannen vid den unga kvinnans bil. Med sig hade han stor plastdunk med lock. Från sitt fönster kunde kvinnan se hur mannen skruvade av locket och mycket metodiskt dränkte hennes bil i avföring och urin.

Liza Marklund tillhör ju inte en av mina favoriter men hennes krönika om Bajsmannen på FRA ser dig är både rolig och samtidigt skrämmande att läsa. Det är inte det enda felrekrytering som FRA har gjort. Hösten 2006 så försvann en avdelningsschef på FRA. Han dök aldrig upp efter sin semester då han hade flytt sina stora skulder utomlands. Enligt uppgift ska han finnas i Frankrike eller Spanien.

Det är det som gör mig så bekymrade med den så kallade FRA-lagen. Risken att uppgifterna som samlas in kommer att användas på ett felaktigt sätt.Att individuella personer utnyttjar information som är insamlade för sin egen vinning. Den svaga länken är alltid människan.
Ta bara exemplet med från ovan med den försvunna FRA-direktören, vill nästan hävda att någon form av tjänstefel måste ha begåtts av någon på FRA. Risken för de stora skulderna kunde ha används i utpressningssyfte av en främmande makt mot den skuldsatte FRA anställde, var mycket stor.

Tycker att det känns lite amatörmässigt svenskt på något sätt…

Bajsmannen jobbar fortfarande kvar på FRA….